Linda Knutsson leser skapelsesfortellingen og finner ikke en mann der. Hun mener spørsmålet om kvinnelige prester tar plassen fra noe kirken tier om, og hun har en nær venn som mener det motsatte av henne.
Av Maria Solbak Årnes · Samtale med Linda Knutsson, prest i Universitetskyrkan i Göteborg · [DATO] · 14. oktober 2026
Korridorene
MARIA Var spørsmålet om kvinnelige prester levende da du studerte?
När jag själv var student på universitetet då var frågan levande. Men jag har inte specifik insikt i hur det ser ut idag bland teologistudenter. Det är inte något som jag har hört om i alla fall.
Det var framförallt män som sa rätt ut att kvinnor inte ska bli präster. Det skedde i korridorerna. Det fanns ingen teolog eller präst i rummet, utan det var vi som höll på att utbilda oss. En del av dem var katoliker och läste religion för att de skulle bli lärare till exempel.
Jag kände att vi tycker olika i detta, och vi tänker olika i detta. Och så får det kanske vara.
Jag kände mig inte särskilt hotad av det, fastän jag var ung kvinna som skulle bli präst. De får väl tycka att det är så. Jag vet vilken kallelse jag har fått från Gud, och på det mandatet står jag.
Jag vet vilken kallelse jag har fått från Gud.
Barnet i Småland
MARIA Er kallet noe som har vokst fram over tid, eller var det en bestemt hendelse?
I mitt fall skulle jag säga att det är både och.
Jag är uppvuxen i kyrkan och i en församling, i Småland. Båda mina föräldrar var aktiva i kyrkan, särskilt min mamma. Jag började söndagsskolan tidigare än man fick. Så jag är uppvuxen i allt det goda som kyrkan kan vara för ett barn. Kyrkan har hela mitt liv varit mitt hem på många sätt.
När jag växte upp och blev tonåring, så behövde jag ha en period då jag tog avstånd från kyrkan. Jag tror att det var nödvändigt för mig för att göra tron till min egen. Att känna att det här är mitt liv, det här är mitt på riktigt. Det är inte bara något som jag gör därför att mina föräldrar lät mig göra det.
Efter gymnasiet, när jag var runt nitton, blev jag erbjuden ett arbete i den församling där jag är uppvuxen, för att det var en som skulle vara föräldraledig. Då fick jag arbeta i kyrkans värld också, inifrån. Jag kände mig jättehemma i det. Samtidigt kände jag att just då var inte tanken att jag skulle bli präst, även om den tanken hade funnits i mitt liv tidigare. När jag väl hade arbetat färdigt, ett år var det nog, så flyttade jag till Göteborg för att studera. Det var där, under en föreläsning, som jag upplevde mig direkt tilltalad och kallad till uppdraget att bli präst.
Klausulen som falt
MARIA Hvordan står Svenska kyrkan i dette i dag?
Man kan inte bli präst i Sverige om man inte erkänner präster som är kvinnor. Det är jättetydligt. Jag tror att det ändrades någon gång på 80-talet, om jag minns rätt.
Kvinnor har fått bli präster i Svenska kyrkan sedan 1958. Då fanns det en samvetsklausul, tror jag det kallades, att präster inte behövde erkänna andra präster som är kvinnor. Men så kom insikten att det här är en ohållbar situation, särskilt för kvinnorna. Tidigare generationers präster, som också är kvinnor, har många hemska erfarenheter att berätta om.
Så är det ju inte nu, för nu står Svenska kyrkan väldigt tydligt på kvinnans sida. Det finns inga tveksamheter om vad Svenska kyrkan står för.
Ordningen i Svenska kyrkan. Kyrkomötet åpnet presteembetet for kvinner i 1958, med 69 mot 29 stemmer. Samtidig ble det vedtatt en samvittighetsklausul som sikret at ingen mann skulle nektes prestevigsel på grunn av sitt syn, at ingen prest skulle måtte tjene in sacris med en kvinnelig prest, og at ingen biskop skulle tvinges til å vigsle en kvinne. De tre første kvinnene ble vigslet palmesøndag 1960: Margit Sahlin, Elisabeth Djurle Olander og Ingrid Persson. Klausulen ble opphevet i 1982. Den 6. oktober 1993 uttalte biskopsmøtet at de bare ville vigsle den som ikke underkjenner gyldigheten av andre presters vigsel og sakramentale handlinger. Kilder: Svenska kyrkan, Populär Historia.
Fra prekestolen
MARIA Er det noe du har måttet la være å si fra prekestolen?
Det vet jag inte. Det är inte något som jag medvetet undanhållit eller liknande.
Boken som ikke er Koranen
Bibeln är otroligt viktig för mig. Det är en samling skrifter som jag hämtar jättemycket inspiration till livet i. Som jag brottas med, som jag lever med. Och där jag kan ana vad Gud vill med sin mänsklighet och med den här jorden.
Bibeln är ändå skriven av människor. Jag tänker inte att Bibeln är Guds ord på samma sätt som muslimer tänker att Koranen är det. Jag tänker att Guds ord är levande och verksamt, och som visar sig ytterst i det Jesus gör för människor. Men jag tar Bibeln på största allvar. Absolut.
MARIA Tror du Den hellige ånd har påvirket det som står der?
Ja, men det tror jag ju absolut. Jag tänker att Guds ande är levande i Bibeln. Men jag tänker också att Gud är större än Bibeln.
I Bibeln kan man hitta många svar, och också frågeställningar kring vad det är att vara människa på den här jorden. För mig har Bibeln en särställning i mitt kristna liv. Men den behöver vara levande, och vi får ändå erkänna att det här är väldigt gamla texter. Det finns sanningar i Bibeln som gäller än i dag. Och sen finns det också kulturella saker som handlar om en annan tid.
Jag tänker också att Gud är större än Bibeln.
So what?
MARIA Hvilket perspektiv holder du deg til når du tolker?
När det gäller exegetik eller bibeltolkning, så är det historiska perspektivet ett av flera. Man kan möta bibeltexter på olika sätt också inom den akademiska världen.
Om jag förbereder en predikan, då är det viktigt för mig att titta på bibelkommentarer. Bibelforskare som har skrivit: vad är det för historisk kontext, vad är det för tid, vad är det för teologi som kommer fram? Sånt är väldigt viktigt för mig att läsa på inför varje predikan jag gör.
Men sen är det lika viktigt för mig att ställa frågan: so what? Vad har det här med mig att göra? Vad har det här med vårt liv att göra? För det blir inte relevant om det bara är att på bibelns tid var det si och så. Utan vad är det i dag då? Vad vill Gud i dag med vår tillvaro, utifrån den här historiska texten?
Så är det lika viktigt att ställa frågan: so what?
Tidsdokumentet
1 Timoteus 2,11-14 (MANTELEN NT)
En kvinne skal lære i stillhet med all underordning. Men jeg tillater ikke en kvinne å undervise eller å utøve myndighet over en mann, men å være i stillhet. For Adam ble formet først, deretter Eva. Og Adam ble ikke bedratt, men kvinnen ble bedratt og er kommet i overtredelse.
MARIA Paulus begrunner det ikke med Efesos. Han begrunner det med skapelsen, med Adam først og Eva etterpå. Hvordan leser du det i dag?
För det första, om man ser ur ett bibelkritiskt perspektiv, så står det ju Från Paulus, Kristi Jesu apostel, på uppdrag av Gud. Men jag tror att bibelforskningen är relativt överens, alltså i den akademiska världen, inte i trosvärlden nödvändigtvis, om att det här förmodligen inte är författat av Paulus själv. Men det behöver inte spela roll. Det är fortfarande med i Bibeln som en text.
Jag tänker att det här är ett dokument över en tid som har varit. Alltså över hur kvinnor hade det för tvåtusen år sedan. Den här texten talar i en tid då man såg helt annorlunda på kvinnor. Kvinnor hade inte någon status, och det är väldigt tydligt i den här texten att så är det.
Det är någon som förmodligen vill församlingen väl, som skriver detta utifrån de förutsättningar som finns där och då. Men på ett sätt blir det ett tidsdokument över den tiden.
Vilka bibeltexter jag talar för att vi ska ha kvinnliga präster? Det är själva uppståndelseberättelsen till exempel. Vem var det Jesus visade sig för först? Det var Maria från [Magdala], alltså det var kvinnor. Och det var de som först fick berätta att Jesus är uppstånden. Om Jesus inte hade velat att kvinnor skulle berätta att Jesus är uppstånden, så hade det inte varit på det sättet, tror jag.
MARIA Har du preket over 1 Timoteus 2,11–14, og hva sa du da?
Nej, det har jag aldrig predikat över eftersom texterna jag predikar över bestäms utifrån den Svenska Evangelieboken och denna text är inte en av de valda. Inte heller vid tillfällen då jag får lov att välja text har jag valt denna. Men det hade kanske varit spännande att göra det någon gång?
MARIA Paulus begrunner ikke med Efesos. Han begrunner med Adam og Eva. Hva gjør du med begrunnelsen?
Jag tycker att författaren i detta fall missar hela Adams synd och samtidigt använder Evas synd emot alla kvinnor. Det anser jag inte vara en korrekt människosyn, utan kvinnoförminskande till mannens fördel. Både Adam och Eva har syndat. Att säga att kvinnor är olämpliga på grund av synden vid skapelsen vore lika orimligt som att hävda att män inte kan vara präster på grund av mäns alla synder och brott genom tiderna. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.” Rom 3:23-24.
Adam betyr menneske
När Gud skapar människan är det till Guds avbild. Det är inte mannen som är Guds avbild, utan människan som helhet. Adam betyder just människa, jord, inte man. Eva i sin tur betyder liv. Och det är ju inte helt sant att Adam inte lät sig lockas och förledas: i så fall kanske syndafallet aldrig skulle ägt rum som helhet. Adam är inte utan synd bara därför att Eva lockades först. Därför vore det en förlust om kvinnor inte skulle undervisa också i församlingar, det har ju uppenbart också burit god frukt.
Det är inte mannen som är Guds avbild, utan människan som helhet.
Jeg la fram et annet argument: at Gud gjentatte ganger går utenom den førstefødte. David var den yngste i flokken.
Det har jag aldrig tänkt på som ett argument just i den här frågan om kvinnliga präster. Men absolut, det skulle kunna finnas i det.
Och så tänker jag att det finns sådant i Bibeln som vi aldrig pratar om i vår tid när det gäller andra bibliska tankegångar, det kan gälla vad vi äter och inte, synen på djur, hårlängd, slaveri. En intressant fråga som jag tycker är relaterad till ämnet och kyrkans förmåga att lyssna in Andens ledning är den om bildförbud. För hur lyder Guds andra bud – en del skulle svara ”Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn”. I Bibeln står det dock: ”Du skall inte göra någon bildstod eller avbild.” (2 Mos 20:4). Detta med bilder har kyrkan fått stöta och blöta, men efter ett av den tidiga kyrkans koncilier på 700-talet så erkändes att ikoner får finnas i den kyrkliga traditionen. Idag är det inte längre en fråga: ikoner, krucifix och liknande har en självklar plats i våra kyrkorum. Nu är inte kyrkan längre odelad och kan därför inte kalla till koncilium. Men en dag kanske även präster som är kvinnor är lika självklara i alla samfund, likt avbilden av ett kors?
Underordningen
MARIA Underordning går igjen flere steder i Bibelen. Tenker du at det er noe positivt?
Alltså, underordning i sig kan väl absolut vara något positivt. Vi underordnar oss lagar, vi underordnar oss våra barns behov, vi underordnar oss väldigt mycket i livet. Så att underordna sig är inte nödvändigtvis något dåligt.
Men den här texten talar i en tid då man såg helt annorlunda på kvinnor. Att kvinnor ska underordna sig män just därför att de är kvinnor innebär en märklig människosyn. Självklart ska vi ödmjukt lyssna in varandra, men det gäller ju alla människor.
Kjernen
MARIA Har du noen kriterier du støtter deg på når du leser, for ikke å tolke feil?
Det finns några som för mig är kärnan i vad Bibeln handlar om.
Jag tänker på Första Johannesbrevet. I fjärde kapitlet står det mycket om kärleken. Att vi ska älska varandra, för att kärleken kommer från Gud, och att Gud är kärlek. Det är liksom Guds yttersta väsen. Och detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss. Det är grunden och utgångspunkten i allt Gud gör, allt Gud vill.
Sen också i Första Korinthierbrevet, kapitel 15. Att Gud ska bli allt överallt. Att det är målsättningen.
Men också i alla berättelser om Jesus, i hur han möter människor. Utifrån ett kvinnoprästperspektiv, till exempel kvinnan vid [Sykars brunn]. Jesus sätter inte hennes identitet eller hennes kön först. Och hon blir den första som går ut och vittnar om att hon har funnit Messias, och många kommer till tro genom henne. Det hände kanske redan innan lärjungarna ens hade varit i närheten av att säga något om vem Jesus är till någon annan.
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss.
MARIA Hva beskytter deg mot å tolke feil?
I slutändan är det med detta, som med allt annat: jag är en ofullkomlig syndare. Jag kommer både att tolka fel och göra fel.
Det innebär att jag behöver hjälp och den hittar jag i Bibeln själv (att låta olika bibeltexter stå i relation till varandra ger perspektiv), här finns kyrkans bekännelse, här finns traditionen och det som varit. Här möts dåtid, nutid och framtid. Till min hjälp finns även forskning och att försöka höra Andens röst talad i bön eller genom kristna medmänniskor.
Även här får jag lita på Guds nåd, lyssna till mitt eget samvete och på vad andra säger. Jag kan inte skydda mig själv från att tolka fel, men det är min förhoppning att Guds sanning är det som leder mig genom allt detta och att såklart göra mitt bästa. Och hoppas att jag har modet att erkänna när jag inser att jag har gjort fel.
Jag är en ofullkomlig syndare.
Motstanden
MARIA Finnes det en tekst du regner som bindende for deg i dag, som du helst skulle vært foruten?
En svår och bra fråga. Jag vill inte vara utan något i Bibeln, då hade den blivit ytterst slätstruken. Den behöver erbjuda motstånd, så att vi vaknar till. Jag älskar Bibeln, också när den gör mig upprörd. Kanske särskilt då. Jag tror nämligen att det är då vi kan ana Guds kärlek till oss människor, till sin skapelse.
Jag älskar Bibeln, också när den gör mig upprörd.
Hvem avgjør?
Om enhvers tolkning av et gitt vers er like god som enhver annens, blir det umulig å avgjøre uenigheter om tolkning. Men om kirken er Kristi guddommelige brud, da bærer hennes tolkning av Skriften en guddommelig autoritet vi som enkeltmennesker ikke har.
MARIA Hvis all lesning er tolkning, hvem avgjør?
Absolut, där håller jag med: kyrkan behöver tolka Bibeln. Och Svenska kyrkan tolkar skriften annorlunda än romersk-katolska kyrkan. Och det är fortfarande kyrkans tolkning av ämbetet. Jag upplever inte heller att kallelsen jag har är att vara präst i romersk-katolska kyrkan, utan i Kristi kyrka så som den är gestaltad i Svenska kyrkan. Så på ett sätt är vi överens.
Men frågan är vad romersk-katolska kyrkan gör av de trossystrar som upplever en prästkallelse från Gud i det romersk-katolska sammanhanget. Hur ser de på det? Vad är det man är rädd att förlora om kvinnor får lov att bli präster i deras samfund? Och kan det verkligen inte finnas stora vinster? All läsning är tolkning, att få text och ord levande och verksamt i våra liv kräver tolkning och det är en stor process som behöver ta hänsyn till dåtid, nutid och framtid.
Mandatet
Jeg leste opp en innvending fra en av mennene i serien, Jonny Lehmann, pastor i WELS: at kravet om at kvinner skal få være prester forutsetter at prekestolen må være stedet med størst kristen betydning, og at Maria Magdalena ikke trengte noen ordinasjon.
På vilket sätt tänker han att männen fick en annan ordination än Maria från Magdala? Även om de 11 är de enda som är samlade i Matteusevangeliet, så beskrivs på andra ställen i Bibeln, t.ex. Apg 1:6 "De som hade samlats" - där får vi ändå anta att kvinnor är med. Jesus begränsar inte uppdraget i att säga att endast män kommer att få ordineras framöver. Så varför ska kvinnor ordineras? Av samma skäl som män. Gud kallar kvinnor till präster, liksom män. Och för att kvinnor, liksom män, får människor att komma till tro, predikar väl och leder församlingar där både livet och tron frodas.
Det handlar om ett mandat som är otroligt viktigt att få. Att som präst ha kyrkan i ryggen, därför att det här är inget uppdrag som man klarar på egen hand. Man behöver kyrkan, man behöver Gud. Och att gå med Guds välsignelse i uppdraget som det innebär att vara präst. Så det är intressant hur han tänker att kvinnor inte behöver det. Jag hade velat höra hans argument i det.
Att kvinnor behöver ordination av samma anledning som män behöver det. Så det hade ju varit spännande att höra Jonny berätta varför han behövde det?
Att kvinnor behöver ordination av samma anledning som män behöver det.
To tusen år
MARIA Motparten sier at bevisbyrden ligger hos dem som innførte ny praksis, ikke hos dem som holdt på den gamle. Har kirken tatt feil i to tusen år?
Kyrkan är en rörelse på väg, vi är pilgrimsvandrare som går på Vägen, Sanningen och Livet. Tiden står inte still. Kyrkan har inte tagit fel i två tusen år, men kanske tiden inte har varit mogen för allt Gud har att ge? Gud är ju evig, så ur Guds perspektiv är två tusen år en droppe i havet. Om Gud är evig och samtidigt uppenbarar sig i tiden borde det inte snarare vara så att vi upptäcker mer – inte håller fast vid mindre – av vem Gud är och vad Gud vill?
Samtidigt så menar jag inte att allt är föränderligt, men vår upptäckt av Gud kan väl knappast vara avklarad för två tusen år sedan? Och jag återkommer till samma punkt som tidigare, att kvinnor har ordinerats till präster har burit god frukt. Att säga att vi ska göra som vi alltid har gjort hade inte givit en öppning för Jesus när han vandrade på jorden. Paulus hade inte förstått vem Jesus var om han inte hade varit beredd till förnyad blick på vad det är Gud vill ge och vem Gud är. (Apg 9) Med Jesus blir saker annorlunda – och det är som det ska. Ibland behöver vi bara lite tid på oss att inse det.
Kyrkan är en rörelse på väg, vi är pilgrimsvandrare.
Fruktene
MARIA Hvordan kjenner man igjen om noe er av Gud?
Det säger ju Bibeln: på frukterna ska ni känna igen dem. Det är ett fint kriterium för hur man ska finna vad som är vad. Där det finns kärlek, glädje, frid, rättvisa, tålamod, godhet, trohet, ödmjukhet. Där är Gud.
Och om någon annan ser det på ett annat sätt, då får vi finnas sida vid sida. Jag kommer inte att döma den personen, för jag hoppas och tror att alla tar ställning utifrån sitt samvete, utifrån sin tro, och att man vill det som är bäst ändå. Sen kanske vi landar i olika slutsatser.
Matteus 7,15-20 (MANTELEN NT)
«Men vokt dere for de falske profetene, som kommer til dere i saueklær, men innvendig er glupske ulver. På fruktene deres skal dere kjenne dem. Kan vel noen sanke druer av tornebusker eller fikener av tistler? Slik bærer hvert godt tre gode frukter, men et dårlig tre bærer onde frukter. Et godt tre kan ikke bære onde frukter, og et dårlig tre kan heller ikke bære gode frukter. Hvert tre som ikke bærer god frukt, blir hogd ned og kastet på ilden. Derfor skal dere kjenne dem på fruktene deres.»
Jesus og de andre
MARIA Tenker du at Jesus er den eneste veien?
När Jesus säger att jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig, så tänker jag att Jesus inte stänger ute människor. Jag tror att han berättar att det är så världen ska räddas, genom honom. Och det innebär att alla de här miljarderna människor kommer att få lära känna Gud genom det han gör. Alltså det är universellt det han gör, när han dör på korset och uppstår för vår skull.
MARIA Flere i denne serien snakker om universell frelse.
Grejen är att när det gäller den universella frälsningen: vem är jag att säga det ena eller det andra? Det är inte jag som ska rädda världen, det är inte jag som kan säga vem som är räddad eller inte. Jag är satt som vittne, inte domare. Det är Gud som räddar världen och som bjuder in oss människor att leva och verka för att världen ska räddas. Gud är helt fri i frälsningen av världen och så måste det få vara. Och jag litar på Gud, jag litar på Guds godhet och Guds kärlek så som den är utgiven av Jesus på korset, och jag litar på att det är det som kommer att segra. Vad det kommer att innebära, det vet bara Gud egentligen. Men jag sätter mitt hopp till Gud.
Johannes 14,6 (MANTELEN NT)
Jesus sier til ham: «Jeg er veien og sannheten og livet. Ingen kommer til Faderen unntatt gjennom meg.
Det ingen spør om
MARIA Er det noe som burde vært nevnt, som vi ikke har snakket om?
För mig hade det varit mer intressant om kyrkan ställde fler frågor om till exempel djurs lidande. Det är liksom en icke-fråga i kyrkan. Hur kan det vara det?
Vi har gjort en industri av miljarder av andra levande varelser som torteras, dödas, lider. Och ingen säger ett ord. Utan vi håller på och frågar om kvinnor ska få vara präster.
MARIA Sier Bibelen noe der som vi har glemt?
När Gud skapar människan är det för att härska djuren. Det vill säga på det sätt Gud har omsorg, inte genom att härska och söndra. Gud skapar människan till vegan. För att äta växter. Det står i Bibelns första rader. Sen händer det saker, och synden kommer in i tillvaron, och det är först då som det på något sätt sanktioneras att äta djur. Men frågan är om det är det som Gud vill med sin skapelse.
Sen tänker jag att till exempel boken Jona avslutas med att Gud bryr sig om människor och också djur. Det är konstaterat att djuren bryr sig Gud om. Och inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet om det, det säger Jesus också. Djurens lidande är inte tyst för Gud. Det är inte en icke-fråga för Gud.
Djurens lidande är inte tyst för Gud.
Vennen som mener noe annet
En av mina nära vänner tänker inte att kvinnor ska vara präster. Och ändå räknar jag honom som en jättenära och fin vän.
Det hade varit så fint om vi kunde vara mer nyfikna på varandras perspektiv i detta. Det känns som att den här frågan är förknippad med så mycket rädsla, vilket inte är så konstigt då man behöver försvara sin ståndpunkt. Men om man hade haft tryggheten som utgångspunkt, och i det försökt förstå den andres perspektiv och varför det är viktigt för den andra. Jag tror fortfarande att jag har rätt, att Svenska kyrkan har landat rätt i frågan om kvinnor som präster. Annars hade jag ju gått emot mitt samvete. Men samtalet som leder till fördjupning och förståelse, det hade varit fint att få se. Men här har jag bara makten över mig själv och hur villig jag är att lyssna. I hopp om att den andre också ska göra det. Det får kanske vara som med avbildsfrågan: det är inte färdigsamtalat förrän det är det. Även om andra frågor som sagt gärna skulle kunna få komma på agendan istället.
Jag tror fortfarande att jag har rätt, att Svenska kyrkan har landat rätt i frågan om kvinnor som präster.
Portrett
Terskelen
Hun er også den første som svarer på Lehmanns innvending om Maria Magdalena, og hun snur den. Ordinasjonen er ikke en rang, men et mandat, kirken i ryggen for et oppdrag ingen klarer alene. Frukttesten tar hun rett på: på fruktene skal dere kjenne dem, og hun bruker den om sin egen tjeneste.
I skapelsesargumentet leser hun at mennesket som helhet er Guds bilde, ikke mannen alene: Adam betyr menneske og jord, Eva betyr liv, og Adam er ikke uten synd fordi Eva ble lokket først. Derfor, sier hun, ville det være et tap om kvinner ikke underviste i menighetene. På de skriftlige oppfølgingene sier hun at hun ikke med vilje har holdt noe tilbake fra prekestolen. Hun har aldri preket over 1 Timoteus 2,11–14, fordi teksten ikke står i Svenska Evangelieboken. Mot Adam-og-Eva-begrunnelsen hos forfatteren der svarer hun med Rom 3,23–24. Mot å tolke feil sier hun at hun er en ufullkommen synder. En bindende tekst hun helst skulle vært foruten, finnes ikke: Bibelen trenger motstand.
På Muhms innvending om hvem som avgjør, svarer hun at kirken må tolke, og at kallet hennes er i Kristi kirke slik den er gestaltet i Svenska kyrkan. Lehmann får også det korte svaret: kvinner trenger ordinasjon av samme grunn som menn. Om bevisbyrden og to tusen år sier hun at kirken er pilgrimer på veien, og at kvinnelige prester har båret god frukt.
Så sier hun noe ingen annen i serien har sagt. At hele spørsmålet tar plassen fra noe kirken tier om, og at dyrenes lidelse ikke er taus for Gud selv om den er det for kirken. Hun har en nær venn som mener det motsatte av henne, og hun sier at hun fortsatt tror hun har rett.
For redaktøren står spørsmål igjen. Om kriteriet er frukten, hvem avgjør hva som er god frukt, og hva gjør vi når to sider peker på hver sin? Og hvis Adam betyr menneske, hva gjør vi med at Paulus selv leser det som at mannen ble formet først? Motparten har ordet før vi feller noen dom.